Troligen beror detta på att man bildar antikroppar mot djurpreparaten efter ett tag och i vissa fall kan nedsättningen i allmäntillståndet bli ganska långvarig.

Detta erkänns inte riktigt  av skolmedicinen vilket medför att många patienter inte får rätt behandling. Man måste först behandla binjurarna och därefter ev  underfunktion av sköldkörteln.

Det finns samband mellan alla endokrina organ i kroppen och där obalans i något organ kan leda till obalans  i ett eller flera andra organ vilket naturligtvis medför att behandling måste “skräddarsys” för varje enskild patient.

I vårt samhälle finns en övertygelse om att fluor är bra och hjälper tandhälsan. Denna övertygelse är på inga sätt nyttig för samhället, menar Britt-Marie Toregard.

Anledningen till att man har fluor i tandkräm och genomför så kallade fluorsköljningar på skolor och andra platser är att det finns en generell uppfattning om att fluor motverkar hål i tänderna, karies. Man menar på att det stärker emaljen. Medicine professor Olov Lindahl medger att ämnet KAN ha en förstärkande effekt på emaljen, kortsiktigt. I det långa loppet menar han däremot att effekten är den motsatta.

Det är alltså tveksamt om fluor verkligen är en motverkare av karies. Vad som däremot är säkert är att fluor i grund och botten är ett giftigt ämne, till och med dödligt i stora mängder. Fluorid, fluor i sin negativa jonform, är det som används mycket inom tandvård. Det är också giftigt och beräknas dödligt för människor vid en mängd på 5-10 gram (räknat på man 70 kg). Fluor är farligt i stora mängder. I små mängder vet man däremot inte hur det påverkar kroppen, så det kan därför inte sägas vara giftigt.

I vissa orter där man haft ovanligt låg medellivslängd har man kunnat härleda orsaken till hög halt fluor i dricksvattnet. Det är därför rimligt att tänka sig att en relativt låg halt fluor som man får i sig genom dagligt intag av vatten under en längre tid är förgiftande. Det finns också studier på att ett högt intag av fluor ger ökad risk för missbildning. Studierna har gjorts på djur och sambandet mellan fluor och missbildning blir hos dem ett mycket tydligt.

Förutom det snabba åldrandet ger fluor också enligt många forskare en ökad risk för skelettcancer framför allt hos växande individer. I ett fluorrikt område i Indien har man iakttagit att skelettets struktur försämrats vilket i värsta fall leder till förlamning. Ett stort intag av fluor leder också enligt vissa forskare till skador på hjärnan. Dessutom påverkar ämnet sköldkörteln negativt. Fluoren sätter sig nämligen på cellernas receptorer (mottagare) och hindrar på så sätt hormonet T4 att komma in i cellerna och aktivera T3 som sätter igång energiproduktionen. Följden blir då sjuklig trötthet eftersom att kroppen tror att den har energibrist. Detta kan vara en anledning till sjukdomen hypotyreos.

Det är svårt att undvika fluor eftersom det finns i dricksvatten, mer eller mindre beroende på var man bor. Därför förekommer ämnet i andra produkter som är baserade på eller beroende av vatten, till exempel alla former av grödor, då de vattnas med vatten innehållande fluor. Är man allergisk mot fluor har man alltså ett stort problem eftersom det är svårt att komma undan ämnet. För att kunna göra det måste man installera vattenrenare och hålla koll på vad man äter, från jord till bord, så att fluor inte tillsätts någonstans i processen.

Inte nog med att vi genom livet kommer att utsättas för en konstant fluortillförsel genom vårt dricksvatten och genom grödor som vattnats med det, dessutom får vi också i oss fluor genom tandkräm. Det rekommenderas till och med av svenska tandläkarförbundet och följden blir då naturligt att människor använder dessa produkter.

När experter rekommenderar att vi använder ett ämne som är direkt farligt för oss är någonting fel i samhället. Debatten om fluor har varit igång länge, och många har ifrågasatt ämnet. Olov Lindahl gjorde det för över 20 år sen. Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att debatten inte fått ordentlig plats i media och vilka intressen som får plats i media, som ligger bakom att fluor fortsätts hyllas och användas. Att det inte ens finns några klara bevis för att fluor verkligen motverkar karies skrämmer ännu mer. Det är på tiden att man börjar ifrågasätta fluor på allvar!

Läs artikeln i sitt ursprungsformat här: Britt-Marie Toregard: Fluor förgiftar

Sjukdomen hypotyreos beror på låg sköldkörtelfunktion, vilket innebär energibrist och symtom som sjuklig trötthet blir följden. Britt-Marie Toregard ifrågasätter att diagnosen så ofta missas.

Låg sköldkörtelfunktion är vanligt men ändå missas diagnosen alltför ofta. Det kallar den amerikanska endokrinologen och hypotyreossjuka James K. Rone ”The Thyroid Paradox”. Det som teorin säger stämmer inte överens med förnuftet, och många patienter uppfattar det precis så, som en stor paradox. När laboratorievärdena visar ”frisk” men tröttheten känns oövervinnlig och förnuftet säger en att det inte är normalt blir det lätt frustrerande.

Behandla patienten och inte laboratorievärden säger många doktorer men vissa endokrinologer menar motsatsen, behandla laboratorievärden och inte patienten.

Sköldkörteln är kroppens största endokrina organ. Det producerar hormoner (T4) som sköter kroppens energiproduktion. T4 går direkt från sköldkörteln ut i blodbanan för att sedan komma till vävnaden där det omvandlas till T3 – energi. Det är därför klart att ett väl fungerande sköldkörtelsystem är en förutsättning för vår hälsa och vitalitet.

Hos en frisk person fungerar dessa tre funktioner:

1. HPT-axeln (hypothalamic-pituitary-thyroid-axis)
2. Den perifera omvandlingen av T4 till T3
3. Transportproteiner i serum (T4)

När man avgör om en person är hypotyreossjuk måste man också ta hänsyn till så kallade ”Wild card factors” – stress, svält, sjukdom, läkemedel – som också kan bidra till rubbningar av sköldkörteln och dess funktion i kroppen.

Emellertid är rutinen idag att man enbart testar HPT-axeln hos hypotyreota patienter. Detta gör man genom att testa TSH i blod, och kan alltså medföra att många problem missas. Blodprover mäter exempelvis inte mitokondriefunktionen (kroppens energifabriker), och visar alltså inte att T3 verkligen kommer in i dem och kan agera.

Laboratorietester säger kanske inte allt, istället måste läkaren sätta sig ner och lyssna på patienten och vilka problem just denne har. Alla människor har individuell referensram när det gäller laboratorieprover, och problemet sitter ju inte i att diagnosticera de vars blodvärden visar avvikande halter utan de med normala värden, som ändå är sjuka.

Rätt förståelse och igenkännande av hypotyreos skulle förebygga mycket lidande hos människor. Dessutom skulle sjukvårds och sociala kostnader kunna minska dramatiskt.

Läs artikeln i sitt ursprungsformat här: Britt-Marie Toregard: Hypotyreos och problematik runt sjukdomen

I genomsnitt dricker svenskar 3,7 koppar kaffe om dagen och får på så sätt i sig ca 370 g koffein. För de flesta svenskar är alltså kaffe en del av vardagen men hur påverkar detta kroppen egentligen?

Risken att råka ut för koffeinförgiftning är enligt livsmedelsverket nästan obefintlig. Däremot kan ett stort intag av koffein ge magbesvär i form av illamående, kräkningar, magont och diarré. Andra effekter orsakade av koffeinet kan vara sömnbesvär, huvudvärk, oro, yrsel och hjärtklappning.

Kemiskt sett är koffein en metylerad xantin. Det stimulerar det centrala nervsystemet, har en uppiggande effekt och ger ökad mental aktivitet. Det påverkar däremot inte intellektet eller inlärningsförmågan. Kaffe kan alltså vara ett bra sätt att uppnå ökad koncentration, men att tänka på är att ett högt dagligt koffeinintag kan leda till tolerans mot vissa farmakologiska effekter. Detta leder till att om den dagliga dosen koffein uteblir kan det ge huvudvärk, sömnsvårigheter, bristande uppmärksamhet och andra abstinensbesvär. Trots detta anses kaffe inte vara beroendeframkallande eftersom det inte finns något kroppsligt behov när besvären väl gått över.

Kaffet kom till Sverige i slutet av 1600-talet, men då endast i små mängder eftersom att det räknades som en apoteksvara. Under 1700-talet började man dricka kaffe som dryck på såkallade kaffehus i Stockholm. Då var kaffet exklusivt, en dryck för överklassen och den högre medelklassen och dracks nästan uteslutande av män. Först på 1800-talet började kaffet drickas av allmänheten i Sverige, och idag är det ett av de länder där man dricker mest kaffe i hela världen. Om detta är en effekt av att landet ligger så långt norrut och får brist på solljus låter jag vara osagt.

Läs artikeln i sitt ursprungsformat här: Britt-Marie Toregard: Koffein

Vi vet egentligen inte alls vad vi får i oss genom dagens mat när kemikalier så flitigt döljs bakom E-nummer. Frågan är varför producenterna packar sina produkter så fulla med dessa ämnen. Det är lätt att luras till att tro att det är för konsumentens bästa, att man använder sötningsmedel istället för socker för att konsumenten ska kunna fortsätta äta och dricka det han eller hon tycker om, utan att lägga på sig vikt.

I själva verket är det producenterna som tjänar på sötningsmedlen. Sötma framställd på kemiskt vis är nämligen billigare än vanligt socker. Tack vare lägre produktionskostnader får dessa företag större förtjänst och kan satsa mycket pengar på reklam, som lockar ännu fler att köpa deras produkter.

Men till vilket pris för våra kroppar?

Många av dessa medel är farliga, vissa utgör till och med en fara för naturen. Så är fallet med sötningsmedlet sukralos. Forskare befarar att ämnet påverkar vattenlevande djurs fortplantningsförmåga, eftersom att stora mängder kommer ut i vattnet. Det är nämligen så att strukturen är mycket lik miljögiftet DDT, och har därför egenskapen att stanna i naturen länge utan att brytas ned.

Eftersom reningsverken inte kan bryta ned ämnen uppskattar Naturvårdsverket att det sprids ca fem-sex ton sukralos i Sveriges sjöar och vatten varje år. Medlet är heller inte ofarligt för människor utan kan orsaka att tymuskörteln krymper, lever och njurar förstoras och att produktionen av röda blodkroppar minskar.

Det kanske mest omdiskuterade medlet, aspartam, har enlig många forskare negativa effekter på kroppen. En av effekterna, och kanske också en av anledningarna varför medlet är så omdiskuterat, är att aspartam omvandlas till metanol (dvs träsprit) i kroppen. Visserligen omvandlas också fruktsocker man får i sig genom frukter till metanol i kroppen, utan att för den sakens skull vara farligt. Skillnaden är att i det fallet är metanolen bunden till pektin, som också finns naturligt i frukter, vilket hindrar kroppen från att ta upp metanolet.

Vissa forskare har hävdat att aspartam ökar suget efter socker och därför har motsatt effekt än producenterna marknadsför. Man pekar på att när kroppen luras att tro att den fått socker ökar mängden insulin i blodet och man känner sug.

Oavsett om det nu mot förmodan genom forskning skulle bevisas att varken sukralos, aspartam eller några andra sötningsmedel är farliga för människan, så kan man omöjligtvis veta effekterna om ett par år. Därför borde vi vara mer försiktiga med vad vi äter, vi borde kräva bättre märkning av produkter som innehåller ämnen som inte funnits i naturen från början, ämnen som faktiskt är onaturliga.

Läs artikel i sitt ursprungsformat: Britt-Marie Toregard: Farliga sötningsmedel